Tjustökor

Rodd- och segelbåtar var förr den absolut viktigaste båttypen i Tjustskärgården. Här i Tjust kallas de för ”ökor”. De finns i flera storleksklasser även om de till formen liknar varandra: storökor, millaökor och lillökor. I århundraden var skärgårdsborna helt beroende av sina ökor.

Om ett skärgårdshemman hade flera ökor kunde de också indelas i flera storleksordningar som ”store lillöka” eller ”lille lillöka” eller benämnas efter sin funktion, till exempel hommöka, kyrköka, markensöka, mjölköka, notöka, skjutöka, skötöka, stöjningsöka, sättöka eller torsköka. Det var också vanligt att ökorna namngavs efter antalet bord.

Ökorna var lokalt byggda, alltså äkta allmogebåtar, tillverkade av ägarna eller av specialiserade båtbyggare. Båtbygget krävde inte så stor plats utan genomfördes utomhus eller i enkla skjul. En del båtbyggare reste runt och byggde båtar hemma hos beställarna, som då förutom virket också höll med mat och husrum.

Ökor var oftast tjärade och blev riktigt svarta till färgen, men några var ”gultjärade” eller vitmålade. Strax efter sekelskiftet 1900 introducerades den först motorförsedda ökan i trakten. Alla hade dock inte råd att nybeställa en motorbåt och de rodda och seglade ökorna fortsatte att vara den i särklass största kategorin under många årtionden. Ibland motoriserade man en av sina ökor, ett billigare men ofta ett tveksamt alternativ eftersom ökorna oftast behövde byggas om.

Nybyggnationen av ökor minskade efterhand. De sista storökorna lär ha byggts 1903-05. Millaökor byggdes i liten skala ytligare några decennier och lillökor slutade att tillverkas omkring 1950. Idag byggs och renoveras Tjustökor endast av en handfull entusiaster.