Västerviks Museum

 

 

© Västerviks Museum      





Historik

1917 bildades Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening. (TKF)
Visionen var att skapa ett friluftsmuseum i utkanten av staden. Förebild var naturligtvis Skansen i Stockholm och Kulturen i Lund.

En interimsstyrelse bildades av Pontus Odelmark, Hans Hansson P:A Reuterdahl, Ada Rydström, Ernst Petersson, Seth Jern, A.H Kihlberg och Astley Gustafsson/Guding.

Det första mötet hölls den 26 februari 1918 och efter mycken tveksamhet blev namnet Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening. Dess förste ordförande blev konsul Uno Steinholtz.

Man började omgående att samla in föremål från bygden och hade för detta ändamål tillgång till fyra rum i Häggbladska huset. Föreningen sökte efter en tomt i utkanten av staden, men det gick trögt. Men efter mycket om och men lyckades man få arrendera Kulbacken. Arkitekt Sven Brandel på RAÄ utfärdade förslag till plan över större delen av Kulbacken 1925.

1927 flyttades den första byggnaden till Kulbacken, nämligen Väderkvarnen från Hamra by i Vimmerby. Flera förslag till museibyggnader lämnades in, bland annat av arkitekt Johan Lund, sedermera Atrio, men det var arkitekt Erik Lundbergs, på RAÄ, förslag som antogs.

Invigningen av det nybyggda museet förrättades den 22 juni 1933 i närvaro av Kung Gustav V med följe.Sedan skänktes de olika byggnaderna till museet undan för undan.

Museet och dess verksamhet har ändå sedan starten 1917 ägts och skötts av Föreningen, helt privat, fram till 1970-talet. Detta tack vare donationer från givmilda familjer, som t ex Trolle Lindgren, Melin, Lindskog, Modéer, Schottenius, Essén, Ulfsäter etc.

Först på 1970-talet, då museet anställer en intendent för att få behörighet att disponera utställningar från de statliga museerna, går Västerviks Kommun in med bidrag till intendentens lön.

Den 1 januari 1986 bildades Stiftelsen Kulbackens Museum, med Västerviks Kommun och Tjustbygdens Kulturhistoriska Föreningen som de båda stiftarna. TKF överlämnade därmed, som bidrag till den nya stiftelsen, samtliga fastigheter och samlingar, men behöll fonderna. Framför allt då dessa var öronmärkta och direkt donerade till Föreningen. Kommunen åtog sig att stå för de löpande kostnaderna och investeringarna, genom att lämna ett årligt bidrag. Föreningen bidrar årligen med ekonomiska bidrag till olika projekt.

Årligen ger TKF ut en bok, Tjustbygden, som bekostas av Föreningen och är ansiktet utåt för Museet, Stiftelsen och Föreningen.

Stiftelsen ändrade namn under 2004 till Stiftelsen Västerviks Museum.

Leif Rosenblad

 

Yttrande angående detaljplan för Slottsholmen 1 m.fl., Västerviks stad, Kalmar län, Småland.

Västervik 2011-01-31

 

 

Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening (TKF) har fått möjlighet att yttra sig gällande detaljplaneförslag för Slottsholmen 1 m.fl. daterad 2010-12-21. TKF:s yttrande behandlar endast påverkan på de kulturvärden som berörs av planförslaget. TKF:s styrelse har vid styrelsemöte den 2011-01-26 beslutat att lämna följande synpunkter.

 

 

Bakgrund

 

Detaljplanen syftar till att möjliggöra rivning av befintlig byggnad samt nybyggnation inom fastigheten Slottsholmen 1. Enligt planförslaget skall den nya byggnaden kunna användas till verksamheter så som bostäder, hotell, andelslägenheter, butik, restaurang och samlingslokaler.  Enligt planförslaget ska det även finnas möjlighet att i direkt anslutning till fastigheten anlägga bryggor för småbåtshamn, bastu, kiosk, terrass och promenaddäck. Planförslaget medger även en gångväg på Slottsholmsvägens östra sida från Lilla Strömmen till Slottsholmen samt anläggandet av soldäck och bryggor längs Slottsholmsvägens västra sida (se samrådshandling Detaljplan för Slottsholmen 1 m.fl. 2010-12-21). Planområdet omfattar sammanlagt ca 3 ha, vilket även inkluderar vattenområden. Fastigheter som berörs är Slottsholmen 1, del av Västervik 4:6-7 samt del av vattenområde Västervik 3:5 och 4:28.

 

Generellt konstaterar TKF att samrådshandlingen är välarbetad. Man har inför denna genomfört ett flertal studier, både vad gäller natur- och kulturvärden, samt låtit Kalmar läns museum sammanställa en omfattande kulturhistorisk utredning, vilket är mycket positivt inför samrådet. Dock kan TKF konstatera att tillräcklig hänsyn inte tagits till de i kulturutredningen redovisade antikvariska rekommendationerna, även om de återges i samrådshandlingen.

 

 

Detaljplanens inverkan på fornlämningarna

 

Slottsholmen och större delen av vattenområdet kring holmen ingår i fornlämningsområdet RAÄ 94 Västerviks stad, där framför allt stadshistoriska lämningar i form av kulturlager och bebyggelselämningar från medeltid till historisk tid kan påträffas. Stegeholms ruin, som idag utgör den enda ovan mark synliga fornlämningen på Slottsholmen, är i fornminnesregistret registrerad som RAÄ 51. Förändringar och ingrepp (t.ex. rivning, byggnationer, schaktningsarbeten, ledningsdragningar, övertäckande etc) som påverkar fornlämningarna i stort, men även dess ingående element, regleras enligt lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och beslutsfattare i dessa frågor är Länsstyrelsen i Kalmar län. Detta redovisas tydligt i planförslaget.

 

I planförslaget påpekas också ett flertal gånger att man är mån om att behålla eller ytterligare tillgodose Slottsholmens karaktär av allmän rekreationsplats och man ser gärna att man tillsammans med exploatören hittar ”nya användningssätt för slottsruinen, aktiviteter av olika slag som kan kopplas till den nya byggnaden”. Detta är ett vitt begrepp vari man bl.a. föreslår att den scen och läktare som sätts upp inför Visfestivalen varje år kan användas mer (och längre?), t.ex. för sommarteater. Man föreslår även andra evenemang såsom bröllop, föreläsningar och fler konserter. I planförslaget sägs att ”På detta sätt kan slottsruinen, och därmed riksintressets värden, påverkas på ett positivt sätt av planförslaget. Den publika funktionen kommer att föras vidare i den nya byggnaden och förstärkas i ruinen, något som är mycket viktigt ur kulturhistorisk synpunkt.” Man föreslår också att dess historia lyfts fram på platsen på ett bättre sätt än idag.

 

TKF håller med om att man kan och bör lyfta fram slottsruinens historia på ett mycket bättre sätt än i dag och ser positivt till ett sådant initiativ. Vid planer för konserter och arrangemang måste man dock hålla i åtanke att ruinen utgör fast fornlämning och att dess funktion som sådan måste beaktas vid planering av aktiviteter och arrangemang. Visfestivalens utveckling under åren har också medfört en ökad påfrestning på ruinen som sådan, liksom en ökning av liknande arrangemang också ytterligare kommer att medföra. Den läktare som sätts upp varje år, och för vilken tillstånd sökes från Länsstyrelsen, medför att upplevelsen av ruinen påverkas markant, något som också bör beaktas, särskilt om man avser att utöka arrangemangen i och invid ruinen.

 

Till en fornlämning hör även ett s.k. fornlämningsområde. I 2 kap § 2 i KML står följande: ”Till en fast fornlämning hör ett så stort område på marken eller på sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde”. Det detaljplaneförslag som föreligger vari utökat nyttjande av ruinen föreslås måste således visa hänsyn även till detta.

TKF anser att man bör föra en diskussion med Länsstyrelsen kring ett ökat nyttjande av ruinen, för att på så sätt minimera skador på fornlämningen.

 

 

Detaljplanens inverkan på stadsbilden och Stegeholms slottsruin

 

Slottsholmens stora kulturhistoriska värde är kopplat till ruinen och dess läge i inloppet till Gamlebyviken, liksom dess betydelse för Västerviks stads historia. Slottsruinen uppfördes som en försvarsstrategisk och administrativ punkt vid inloppet till Gamlebyviken och som yttre ”hållplats” för Västerviks stad (nuv. Gamleby). När staden utvecklades och flyttades fram och åter mellan sitt nuvarande läge och gamla Västervik hade borgen kvar sitt syfte fram ända till år 1677. Det är inte en slump att borgen anlades just på denna holme. Den skulle vara väl synlig från havet, och i det stycket agera som avskräckande för fiender, men även utgöra administrativt säte. Den var alltså under hela sin användningstid ett framträdande element i den dåvarande stadssiluetten från sjösidan och har så varit även efter sin brukningstid.

 

I de volymstudier som utförts inför planförslaget, liksom de illustrationer som visar Slottsholmen med den nya byggnaden från olika väderstreck, syns att byggnaden i denna tänkta utformning påtagligt förtar upplevelsen av ruinen, framför allt den viktiga vyn från Skeppsbrofjärden (se planbeskrivningen s.9 o 12). Inkluderar man även de ca 200 båtplatserna med tillhörande byggnader skyms Slottsholmen ytterligare, åtminstone sommartid, och det är framförallt från fjärden som detta byggnadsutförande påverkar fornlämningen.  

 

Som enda synliga rest, förutom kyrkan, av Västerviks stads äldsta historia anser TKF att man ska behålla Slottsholmens och ruinens karaktär av tydlig solitär. TKF är inte negativt inställd till en nybyggnation, men denna får inte inkräkta på upplevelsen av ruinen från något håll, framför allt inte från sjösidan, och det syfte för vilken den en gång uppfördes. En revidering av byggnadens volym i höjdplanet bör därför göras.

 

Från Skeppsbrofjärden har Slottsholmen idag en lågmäld karaktär där befintlig restaurangbyggnad inte förtar upplevelsen av ruinen eller holmen, men ej heller stadsbilden. Nuvarande detaljplan från 1974, ”Stadsplan för Slottsholmen och Strömsholmen m.m. i Västervik.” gör gällande att fastigheten är avsedd för handelsändamål och att byggnad får uppföras till en högsta byggnadshöjd om 9,5 meter. Det nu aktuella planförslaget innebär att denna bild förändras väsentligt, då planen medger en byggnad som från markplanet trappas upp till att omfatta 9 våningar om nära 35 meters höjd. För att med detta byggnadsförslag minimera påverkan på ruinen är den tänkt att ha sin lägsta del, omfattande en höjd av 8-17 meter, mot nordöst men enligt samma förslag framgår att 3/4 av byggnaden ligger inom 21-34,8 meters bygghöjd.

 

Slottsholmen ligger också inom avgränsningen för ett riksintresseområde för kulturmiljövård (K 90 Västerviks stad) enligt 3 kap 6 § miljöbalken, vilket motiveras med att Västervik är en medeltida sjöfartsstad med välbevarad renässansplan och småskalig trähusbebyggelse uppblandad med tidstypisk bebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900. Så här uttrycks riksintresset: ”Den i huvudsak rätvinkliga rutnätsplanen från 1600-talet med bevarad tomtstruktur och bebyggelse ända ner till vattnet, trästadsbebyggelsen med köpmangårdar, fiskarstugor, båtsmanstorp, ekonomibyggnader och gårdsmiljöer. Stadens silhuett med Stegeholms borgruin som minner om stadens grundläggning och medeltida strategiska läge och lås vid Gamlebyviken”. I de åtgärdsförslag som preciseras för riksintresset står tydligt att stadsplanemönster och ursprunglig tomtstruktur bör bibehållas och att bebyggelsens huvudkaraktär inte bör förändras. Även i kommunens kulturminnesvårdsprogram från 1986 pekas den välbevarade stadsplanen och den äldre bebyggelsen ut som ingående i Västerviks Kulturmiljö.

 

TKF vill påpeka att beaktande av dessa uttryck måste göras när det gäller en sådan utsatt plats som Slottsholmen, både i fråga om fornlämningens upplevelsevärde som för stadssiluetten. Även här verkar byggnadens volym, framför allt i höjdled negativt på stadsbildens och riksintressets kulturhistoriska värde.

 

 

Detaljplanens påverkan på befintlig bebyggelse

 

Idag finns, förutom ruinen, den befintliga restaurangbyggnaden samt brovaktarstugan med tillhörande uthus inom planläggningsområdet. Planförslaget innebär en rivning av restaurangbyggnaden och en flytt av brovaktarstugan.

 

I den kulturhistoriska utredningen bedömer Kalmar läns museum att alltför omfattande originalpartier av restaurangbyggnaden är utbytta och förvanskade för att man ska kunna hävda ett bevarande eller lagstadgat skydd av byggnaden. TKF är av den åsikten att befintlig byggnad kan rivas till förmån för en ny.

 

När det gäller brovaktarstugan bör man sträva efter ett bevarande på platsen och då även av tillhörande uthuslänga. Det största kulturhistoriska värdet i byggnaden ligger i dess historiska förankring i platsen, inte i byggnadens konstruktion som sådan. Byggnaden är uppförd någon gång under 1750-1870-talen och utgör idag enda ovan mark synliga spåret efter dåtidens verksamheter på holmen. TKF förstår att det med angivet byggnadsförslag, vilket inkluderar en garagenedfart mellan stugan och vattnet, är problematiskt och som ett andra alternativ föreslås därför en omlokalisering inom holmen. Det är också viktigt att stugan får inhysa en lämplig verksamhet. Som sista alternativ bör förslaget om flytt utanför holmen föreligga.

 

 

Detaljplanens inverkan på det offentliga rummet

 

I närmare 120 år, sedan Sällskapet för Westerviks Förskönande snyggade upp holmen och anlade parken, har Slottsholmen haft karaktären av offentligt rum. Fornlämningen slottsruinen och parken står fritt för allmänhet och turister att besöka och de badhus och restaurangbyggnader som tidigare fanns på platsen, liksom den befintliga restaurangbyggnaden, var i allra högsta grad till för Västerviksborna. I planförslaget ges flera möjligheter till bevarande men även förstärkande av det offentliga rummet, vilket är positivt. Samtidigt vill man kunna nyttja den nya byggnaden som lägenhetshotell eller bostäder, vilket kan innebära både positiv och negativ inverkan på holmens offentliga karaktär. Planförslaget medger byggnad som kan komma att inrymma ca 75 andelslägenheter. Inte sedan år 1887 har Slottsholmen haft någon byggnad avsedd för bostadsändamål, bortsett från tillfällig inhysning av brovakten i den lilla stugan. Den översiktsplan för Västerviks kommun som upprättades av Miljö- och byggnadskontoret 2000 antogs i reviderad form av kommunfullmäktige år 2001. I planen framgår vilka strategiska ställningstaganden kommunen har tagit och för aktuellt planområde anges att några större förändringar inte planeras, samt att bebyggelseutveckling bör ske enligt gällande detaljplaner. Vid behov av förändring inom enstaka fastigheter bör lämpligheten prövas genom ny detaljplan, vilket nu är fallet. Här står också ” Västerviks kommun har en rik och mångfacetterad kulturmiljö väl värd att vårda och bevara. Det främsta skälet till att vi ska bevara är att våra kulturmiljöer representerar värden som inte går att ersätta eller återskapa. Vården av kulturmiljön är en del i samhällsplaneringen, i ett samhälle som förändras allt hastigare. Kunskapen om det förflutna framstår som allt viktigare eftersom det är därigenom vi kan förstå dagens samhälle”. I gällande stadsplan från 1974, ”Stadsplan för Slottsholmen och Strömsholmen m.m. i Västervik”, anges markanvändningen för större delen av planområdet som allmän plats och platsen för befintlig restaurangbyggnad som yta för handelsändamål och endast vattenområdet i nordost får överbyggas.

 

TKF anser att byggnadens huvudsakliga syfte även i fortsättningen bör vara att inrymma verksamhet av offentlig karaktär och att dess funktion som bostadsbyggnad bör komma i andra hand. Det är det huvudsakliga syftet som skall ligga till grund för byggnadens utformning.

 

TKF förhåller sig positiv till bevarande och upprustning av parkanläggningen, vilken inte bara vittnar om 1880-talets ideal med slingrande grusgångar, träd- och buskplanteringar, utan även framhäver ruinen som solitär. Parkanläggningen är också mycket viktig för det offentliga nyttjandet.

 

TKF är positivt inställd till planerna på nya gångvägar till holmen och promenaddäck längs holmens östra sida, vilket ökar tillgängligheten och därmed stärker planområdets roll som rekreationsområde för en allmänhet. Smala promenaddäck av den typ som finns vid Fiskarehamnen knyter också ihop dessa två områden utseendemässigt.

 

TKF är dock av den åsikten att det soldäck som planförslaget medger längs kajkanten väst om ruinen inte bör placeras här. Tanken om ett soldäck är god men en placering utanför slottsholmsområdet är att föredra. I förslaget sägs att ”För att platsen ska kunna fungera och få en roll i staden krävs rymd, och platsens storlek är en av dess största kvaliteter”. Just dess storlek och inslag av ”sittmöbler, breda trappsteg, konst/lekskulptur och stora öppna ytor att bara umgås på” anser TKF snarare hör hemma i anslutning till en nybyggnation inom fastigheten Slottsholmen 1 eller på annan plats utanför Slottsholmen. Den nu föreslagna platsen är olämplig framför allt ur fornlämningssynpunkt och förtar delvis ruinens uttryck. Ett smalt promenaddäck och nya soffor liknande de vid fiskarehamnen är istället att föredra längs strandpromenaden. Detta möjliggör såväl utsikt mot stadsvyn som mot Slottsholmen.

 

 

TKF:s synpunkter i korthet

 

Generellt kan sägas att TKF är positiv till en nybyggnation på samma plats som nuvarande restaurangbyggnad, men är samtidigt kritisk till några punkter i föreliggande planförslag.

 

·         TKF håller med om att man bör lyfta fram slottsruinens historia på ett mycket bättre sätt än i dag och ser positivt till ett sådant initiativ.

 

·         TKF påpekar att man måste hålla i åtanke att ruinen utgör fast fornlämning, vilken också omgärdas av ett fornlämningsområde och att dess funktion som sådan måste beaktas vid planering av aktiviteter och arrangemang. TKF anser att man bör föra en diskussion med Länsstyrelsen kring ett ökat nyttjande av ruinen.

 

·         TKF anser att man ska behålla Slottsholmens och ruinens karaktär av tydlig solitär, men är inte negativt inställd till en nybyggnation. Denna får dock inte inkräkta på upplevelsen av ruinen från något håll, framför allt inte från sjösidan. En minskning av byggnadens volym i höjdplanet bör därför göras.

 

·         TKF vill påpeka att beaktande av tidigare uttryck gällande Slottsholmens karaktär och stadssiluetten måste tas när det gäller nybyggnation. Även här inverkar byggnadens volym, framför allt i höjdled negativt på riksintresset och stadsbildens kulturhistoriska värde samt upplevelsen av ruinens strategiska placering på holmen.

 

·         TKF är av den åsikten att befintlig restaurangbyggnad kan rivas till förmån för en ny byggnad, då dess ursprungliga arkitektoniska värden i dag är minimerade.

 

·         TKF anser att man bör sträva efter att bevara brovaktarstugan och dess uthus på platsen då det största kulturhistoriska värdet i byggnaden ligger i dess historiska förankring i just platsen, inte i byggnadens konstruktion som sådan. Som ett andra alternativ föreslås en omlokalisering inom holmen. En flytt utanför holmen bör undvikas.

 

·         TKF anser att den nya byggnadens huvudsakliga syfte även i fortsättningen bör vara att inrymma verksamhet av offentlig karaktär och att dess funktion som bostadsbyggnad bör komma i andra hand. Det huvudsakliga syftet skall ligga till grund för byggnadens utformning.

 

·         TKF förhåller sig positiv till bevarande och upprustning av parkanläggningen, vilken inte bara vittnar om 1880-talets ideal med slingrande grusgångar, träd- och buskplanteringar, utan även framhäver ruinen som solitär.

 

·         TKF är positivt inställd till nya gångvägar till holmen och smala promenaddäck längs holmens östra sida.

 

·         TKF är negativt inställd till anläggandet av ett stort soldäck längs kajkanten väst om ruinen. Tanken om ett soldäck är god men en placering utanför slottsholmsområdet eller i anslutning till en nybyggnation inom fastigheten Slottsholmen 1 är att föredra. Den nu föreslagna platsen är olämplig ur fornlämningssynpunkt och förtar delvis ruinens uttryck.

 

Sammanfattningsvis anser TKF att detaljplaneförslaget måste omarbetas väsentligt enligt ovan anförda punkter.

 

I 1 kap. § 1 i KML står att läsa: ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att

skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas”. Det är alltså allas vår skyldighet att värna om våra kulturmiljöer. Detta är inte detsamma som att säga nej till samhällsutveckling och modernisering. Kulturminneslagstiftningen är till för att på bästa sätt integrera våra moderna tankar och ambitioner med bevarandet av kulturmiljöerna, för att kommande generationer också ska kunna förstå dem.

 

 

Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening

 

 

 

 

------------------------------------------------------

Ordförande Olof Nimhed