Voltakors
Runt sekelskiftet 1900 skedde flera samhällsförändringar som ledde till att många flyttade från landsbygden in till städerna. Där tvingades man anpassa sig till nya arbetsstrukturer, levnadsmönster och sociala villkor, vilket förde med sig nya sjukdomar. Åkommor som bland annat nervtrötthet, bleksot och hysteri fick nu ett uppsving. Den psykiska ohälsan ökade.
Samtidigt växte intresset för alternativa behandlingsformer och kurer av alla de slag - allt från hypnos till kostkurer och föremål knutna till magnetism och elektricitet.
Voltakorset var ett sådant påfund. Det bestod av ett par sammansatta korsformade koppar- och zinkplåtar. Mellan korsen sattes en tygbit indränkt i ättika och därmed skulle en svag elektrisk och helande ström alstras.
Annonser i dagstidningarna utlovade att den organiska oordningen skulle kureras fortare och säkrare genom voltakorset än genom något annat hittills känt medel. Nervsvaga och lama skulle stå upp friska och starka. Det skulle stilla kramp, rensa blod, bota hudsjukdomar, astma, influensa, tandvärk och gikt. Till och med de som var tunghörda och döva skulle återfå hörseln med hjälp av ett voltakors. Det fanns mångfaldiga intyg över voltakorsens välgörande verkningar.
Hur utbredd denna tro på voltakorsens helande egenskaper var är svårt att säga, men under några år var det nog ett flertal köpmän som gjorde goda förtjänster på en lättlurad allmänhet.
I Västervik finns ett kvarter med namnet Voltakorset. Namnet kommer från att det vid sekelskiftet 1900 låg en affär som hette Sundberg & Norrman på Hamngatan 38. Förutom specerier, färger, oljor, med mera saluförde de, som enda affär i staden även voltakors.
