Runt år 1900 började Sverige förändras. Massor av människor flyttade från landsbygden in till städerna för att jobba i fabriker. Men livet i stan var stressigt och annorlunda. Många blev trötta, sjuka eller mådde psykiskt dåligt, något som man på den tiden kallade saker som nervtrötthet, hysteri eller bleksot.

Det gjorde att folk började leta efter mirakelbotemedel. Och då dök det upp alla möjliga märkliga kurer: hypnos, specialdieter och konstiga maskiner som påstods kunna bota allt. En av de märkliga uppfinningarna hette voltakors.

Voltakorset var två korsformade plåtar av koppar och zink, med en tygbit indränkt i ättika mellan. Man trodde att det skapade en svag elektrisk ström som skulle vara helande. Tidningarna annonserade vilt och lovade att voltakorset kunde få nervsvaga och lama att stå upp. Det skulle stilla kramp, rensa blod, bota hudsjukdomar, astma, influensa, tandvärk och gikt. Till och med de som var hade dålig hörsel eller var döva skulle återfå hörseln med hjälp av ett voltakors.

Det lät för bra för att vara sant och det var det också. Men många människor, som var desperata efter hjälp, trodde på reklamen och köpte korsen ändå.

I Västervik finns ett kvarter med namnet Voltakorset. Namnet kommer från att det vid sekelskiftet 1900 låg en affär där som hette Sundberg & Norrman. Förutom specerier, färger, oljor och mycket mer var de den enda affär i staden som sålde voltakors.