lucia och stjärngossarna
att gå grassatim med stjärna
I dag firar vi Lucia nästan överallt: i skolor, kyrkor, på jobb och sjukhus. Lucia och hennes tärnor får ofta sällskap av tomtenissar, pepparkaksgubbar och stjärngossar. Men från början hörde stjärngossarna faktiskt till trettondagen, inte till Lucia. Förr var trettondagen sista dagen på julen. Dagen firades till minne av de tre vise männen som sökte upp Jesusbarnet.
Visste du att den allra äldsta berättelsen om ett dramatiskt stjärngossespel i Sverige kommer från Västervik år 1677? Redan då gick barn runt i staden, utklädda och uppträdde med sång och små teaterstycken om Jesu födelse.
Rektorn i Västerviks skola, Petrus Wijkman, skrev ett klagobrev till biskopen i Linköping. Han berättade att några barn hade ”gått grassatim med stjärna”. Barnen hade alltså gått runt i husen, sjungit, spelat teater och… ställt till med lite för mycket liv. Han påstod att de pengar barnen samlat in hade slutat i en dryckesstuga där det blev spel och dans! En av pojkarna var bara 12–13 år och var klockarens son.
Men Västervik var inte ensamma om traditionen. På 1600-talet försökte till och med biskopen i Strängnäs förbjuda att barn sprang runt i juletid med Jesusbarnet eller med de tre vise männen och en stjärna, det blev helt enkelt för mycket stoj.
Hoppar vi framåt i tiden, till mitten av 1800-talet, berättar författaren Ellen Key om hur hon som barn upplevde ”kinkenjesarna” i Västervik. Det var pojkar utklädda i långa vita skjortor som spelade upp dramatiska scener ur bibelns julberättelser. De kom om kvällarna när det var mörkt och gick runt i husen från några dagar före jul ända fram till tjugondag Knut.
