Hon var dotter till rådmannen Anders Lönnberg. Praktiskt för honom att bo mittemot sitt jobb!

Ulla var långt ifrån ensam i hemmet. Hon var yngst av hela tretton syskon! På den tiden var livet tuffare, och många barn blev inte vuxna. Men i familjen Lönnberg överlevde tio av barnen till vuxen ålder.

När Ulla blev äldre tänkte hon mycket på alla i staden som hade det svårt. Hennes syster Sophia började först med att skänkta pengar till en fond för behövande. Efter Sophias död tog Ulla över facklan. Hon gav ännu mer pengar och skrev ett testamente som skulle förändra livet för många fattiga kvinnor i Västervik.

Hennes idé var djärv: hon ville bygga ett boningshus där kvinnor som en gång haft det gott, men sedan hamnat i svårigheter, skulle få bo gratis och tryggt. Huset skulle ha kakelugnar, rörspisar, små kök och ordentliga rum. Till och med vinden skulle hyras ut för att huset skulle kunna skötas om.

Staden gillade Ullas plan och gav henne en tomt helt gratis och 1883 stod huset klart. Många kvinnor bodde genom åren i huset som revs 1959 för att ge plats åt ett nytt församlingshem.

Men Ullas stiftelse finns kvar än idag, om än under andra former, och hennes gåva fortsätter att hjälpa människor. På hennes grav står orden:

“Åt minne av Ulrika Christina Lönnberg de fattigas välgörarinna.”